Idag får ca 10 % av alla kvinnor bröstcancer någon gång under sitt liv. Livstidsrisken för att insjukna i bröstcancer vid en mutation i BRCA1 eller BRCA2 bedöms vara 60-80 %. Vid profylaktisk mastektomi, d.v.s. en förebyggande bröstoperation, så bedöms risken minska med 90 %.



söndag 6 mars 2011

Rädd för att dö

Jag är rädd för att dö. Trots operationen som gjort att jag minskat risken för att få bröstcancer från sådär 70 % till 0 % så är jag rädd för att dö. Eller jag vet inte. På något sätt så har jag förväntat mig ett förkortat liv. För det är den erfarenheten jag har av livet. Folk dör. Lyckan varar inte.

Nu ska jag inte dö - inte av bröstcancer åtminstone. Eller är det så?
Mitt hjärta vet inte riktigt. Min hjärna säger att jag inte ska det.

Men lyckan kan inte bestå, så vad ska nu hända?
På vilket sätt ska min lilla familj tas ifrån mig?

Det är egentligen inte att barnen ska bli utan mamma som jag är orolig för. Konstigt nog. Det är att jag ska mista dem, genom min egen död. Att jag inte ska få vara med mina barn och min man tillräckligt länge. Men att mista någon av dem vågar jag inte ens oroa mig för, för oro innebär att jag måste tänka på det. Nej, det är bättre att tänka på min egen dödlighet. En liten tanke flyger förbi någon gång varje dag. Är det idag det ska hända? Håller sig den mötande bilen på rätt sida vägen? Vad är det för konstig huvudvärk jag har?

Det tar tid att vänja sig vid att oddsen är förändrade. Att jag är lika dödlig som alla andra. Varken mer eller mindre.

3 kommentarer:

  1. Det är märkligt hur starkt vi blir formade av våra egna föräldrars öden. Jag går också med en känsla av att jag inte kommer att finnas här för att se mina barn växa upp. Då blir det helt plötsligt viktigt att ta foton, att skriva upp hur det är nu, så att de skall kunna minnas mig. Det blir viktigare att skaffa en livsförsäkring än att pensionsspara...
    Men nu har du faktiskt oddsen på din sida igen, inte glöm det!

    SvaraRadera
  2. På pricken Anonym! "Dokumentationen" av livet får en större innebörd.

    SvaraRadera
  3. Hej och tack för en riktigt bra blogg!!
    Du får gärna länka min systers och min blogg.
    Och vem är inte rädd för att dö. Men du har minskat risken hos dig. Jag kommer göra detsamma men är ändå rädd för operationen och risken för att de ska glömma en bit.
    Men hellre att jag gör operationen än att jag ändå måste göra den för att jag har blivit sjuk och risken att cancern har spridit sig är överhängande.
    Kram Lisa

    SvaraRadera