Fler bloggar om förebyggande bröstoperation

När jag hade fått beskedet om att jag bar på "bröstcancergenen" BRCA2 så försökte jag hitta information på nätet om någon annan som upplevt liknande, men fann mycket lite. Då var det Nina som hade delat med sig av sin berättelse. Hon har gjort en jättefin hemsida som klart är värt att besöka för den som grubblar på förebyggande bröstoperation. Idag har jag fått reda på två andra tjejer som skriver om sina erfarenheter av preventiva bröstoperationer. Nettan har nyligen gjort en mastektomi med omedelbar rekonstruktion och Anni har varit på första besöket på plastikmottagningen i väntan på operationen. Kolla också in artikeln i Illustrerad Vetenskap som Anni länkar till i sitt inlägg. Man blir ju hoppfull!

** Svara gärna på min lilla undersökning till höger **

Annat att ägna sig åt

Livet har återgått till det normala. Nu har det gått två månader sedan den andra och sista operationen. Än så länge har inga komplikationer dykt upp. Jag är nöjd med resultatet och har varit och köpt min första BH som blev i storlek 75C. Till våren kommer bröstvårtor att göras.

En av de stora farhågorna innan jag bestämde mig för att göra en mastektomi med rekonstruktion var att jag inte skulle känna mig kvinnlig utan riktiga bröst och att sexlivet skulle försämras. Det var en oro som inte blev besannad. Detta trots att jag har två stora ärr och praktiskt taget helt saknar känsel, och dessutom känns brösten inte alls naturliga utan är hårda. Brösten var tidigare en viktig del, men nu har de inte alls den rollen, och det är inget problem. Saker förändras och det går bra. Kvinnligheten satt inte i brösten. Det finns annat att ägna sig åt.

BH i soptunnan

Nu har jag gått igenom min låda med behåar. Ha, ha, jag fick kasta allihop. Vet inte riktigt vilken storlek jag har, men inte är det A eller B som förut. Än så länge så ska jag bara ha sportbehå på mig, men i sinom tid lär jag behöva göra en del shopping. Det ser jag fram emot.

Nya bilder efter bröstrekonstruktion

Nu har det gått fyra veckor sedan jag gjorde min slutliga bröstoperation då det sattes in permanenta droppformade sillikonproteser på 440 ml. Här visas tre bilder (kanske inte världens bästa, jag tog dem själv..).

Bilder på bröstrekonstruktion vid risk för ärftlig bröstcancer

Jag skrev i förra inlägget att jag skulle lägga ut bilder efter min bröstrekonstruktionen. Dessa bilder är efter första operationen. Jag har alltså gjort ytterligare en operation efter det. Jag hoppas att ingen blir avskräckt nu. Observera att dessa bilder inte avser färdiga resultatet!

Återhämtning efter operatonen

Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag satte in permanenta sillikonproteser. Jag trodde definitivt att jag skulle vara i bättre form efter operationen än jag varit. Det har ju dock inte berott på själva brösten utan för att jag blev magsjuk tre dagar efter operationen. Jag var dålig i fyra dagar, sen kom sjukvårdsupplysningen på att det nog var en reaktion på penicillinet. Vilken tur att jag är lite nojig och ringer 1177 då och då! Det var ändå dags att ta bort dränen, så då kunde jag sluta med penicillinet. Dagen därefter var jag ok igen, sen har det varit återhämtning. Efter jag slutade med penicillinget har jag varit trött, darrig och svag, men i övrigt helt ok. Det har blivit bättre dag för dag.

Brösten gör inte ont och jag har bara tagit ett par Panodil första dygnet efter operationen. Däremot är det lite ömt på olika ställen och det kliar. Ibland blir jag orolig för att ena protesen har flyttat sig, men det är säkert inte så. Det ska bli intressant med återbesöket i slutet på denna vecka.

När man vaknar efter denna bröstoperation så har man normalt sätt en tygtejp runt brösten så att inte proteserna kan rotera, flytta sig upp eller in i armhålan. Eftersom jag hade ont av den tejpen efter första operationen så var det meningen att jag istället skulle ha ett s.k. bröstband som man fäster som en åtta runt brösten med kardborreband. Bröstbandet satt dock inte så bra, så jag har på inrådan av min läkare använt en sportbh dygnet runt. Eftersom jag inte har ont när jag rör mig så får jag passa mig extra noga för att lyfta och sånt. Det är svårt och det är inte förrän jag är i denna situation som jag insett hur mycket man faktiskt lyfter och sträcker sig högt upp ;o)    

När jag hade fått reda på att jag hade ”bröstcancergenen” BRCA2 och var i processen för att bestämma mig för om det skulle bli en förebyggande bröstoperation eller inte, så sökte jag efter bilder på opererade kvinnor. Det var svårt att finna och det ända som jag hittade var på en amerikansk hemsida. De bilderna var inte så lätta att tolka. Eftersom det finns olika operationstekniker så behöver man även veta vad som har gjorts, för att veta vad det är man ser. För mig var det viktigt att se bilder och i och med detta så har jag bestämt mig för att visa några bilder på hur mina rekonstruerade bröst ser ut. Detta är inte klart än, men det kommer inom kort.

Min andra bröstoperation

Idag har jag tagit en liten promenad till brevlådan. Väldigt skönt! Jag vill helst kura i soffan även om det säkert inte är det bästa för att må bra. Jag känner mig fortfarande inte helt ok i knoppen och undrar om det är narkosen som fortfarande spökar. Om man Googlar på narkos så står det på sjukvårdssidor att det ska gå ur på 12 timmar. Det tror jag i vart fall inte på. Kanske, kanske har även gårdagens magsjuka inverkan på att jag inte mår helt bra... :-)  

Så till operationen. Jag kom in på den dagkirurgiska avdelningen kl. 7 på morgonen och fick då veta att jag hade första operationstiden för dagen. Kanonbra! Dr Thorarinsson, som skulle utföra operationen, kom och pratade och ritade på mig. Strax efter kl. 8 låg jag på operationssalen och jag var betydligt lugnare denna gång än i juni. Efter ett par timmar så vaknade jag på uppvaket. Lite svårt att kvickna till, men mådde ganska bra och hade inte särskilt ont. När jag kommit ner till avdelningen igen så låg jag och slumrade till och från. Min läkare kom vid något tillfälle. Vi pratade lite om operationen och förväntningarna närmaste tiden och på längre sikt. Det hade verkligen en lugnande effekt på mig att han tog sig tid att prata med mig.

Trots att jag hade fått medicin mot illamående innan operationen så blev jag dålig efteråt. Inte jättemycket men det var först vid halv sex på kvällen som jag piggnade till och kunde behålla mat och vatten. En timma därefter blev jag hämtad. När jag åkte hem så hade jag en sportbh på mig och drän på båda sidorna.

Sårdränage

Så här är det för mig: Under varje bröst, i ytterkant, så sitter en slang kopplad till sårdränaget som syns på bilden. (Bild från Astra Tech) Man kan lägga dränagen i fickorna på en ut och in vänd morgonrock eller knyta fast en påse bältet, men jag föredrar att ha dem i en tygkasse (för matinköp) hängande på axeln. Jag hade morgonrock första dagen, men det gav en sjukdomskänsla att gå runt i den. Det är inte jättetrevligt med drän, men det gör inte ont och det går bra att samsas med dem i sängen. Man har dränagen i max 7 dagar. Efter första operationen så hade jag två drän på vardera sida, men blev av med dem innan jag åkte hem från sjukhuset.

Det var en liten sammanfattning av hur min andra operation gick till. Jag återkommer, men nu börjar jag bli trött... Om någon har en fundering, liten eller stor, så fråga gärna!

Baksmälla av narkosen

Tack för alla fina kommentarer som ni lämnar! Idag blir det några korta rader. Det var tre dagar sedan jag gjorde operationen. Om det bara hade varit för smärtan efter operationen så hade jag mått kanonbra nu. Har inte särskilt mycket ont alls och brösten ser jättefina ut! Förkylning, drän, baksmälla av narkosen och att jag fick magsjuka idag gör ändå att jag inte känner mig på topp. Jag återkommer en annan dag...

Inför bröstoperationen

Nu är det snart dags, bara ett par dagar kvar till andra operationen när de permanenta silikonproteserna ska sättas in. Jag är skitorolig för att bli sjuk och har känt att en förkylning legat på lut senaste veckan men inte brutit ut. Trött in i märgen, både fysiskt och psykiskt. Gud, vad det är jobbigt att vara småbarnsförälder och även om jag är glad för att det är dags för operationen, så tar det kraft. Det är stort att genomgå en operation. Man vet ju inte riktigt hur det ska gå och det kan bli komplikationer. 

Lite nervös är jag för själva operationen, men främst för att må illa av narkosen. Förra gången kräktes jag en del på kvällen. Kan ju ha berott på all smärtstillande som jag bad om, i och för sig... Hur som helst, mest orolig är jag för att operationen ska bli inställd. Jag vill ha det gjort och jag är glad att det är dags! Nästa gång jag skriver har jag förhoppningsvis ett par nya sillisar.

Permanenta bröstimplantat

Nu var det en månad sedan jag skrev i bloggen senast. Det måste sägas vara ett tydligt tecken på att livet har återgått till det normala. Brösten är inte längre huvudsaken i mitt liv. Annat har tagit vid och det är så skönt.

Efter första operationen trodde jag aldrig att jag skulle kunna se fram emot operation nummer två. Men nu är jag där. Jag har fått operationstid i början på november och känner ingen oro alls. Det är dags att byta de påfyllningsbara bröstimplantaten som jag har nu, till permanenta silikonimplantat. 

Missförstå mig inte - jag kommer säkert att nervös och orolig när det närmar sig. Jag är ju inte en helt lugn person. Men jag är redo att köra sista racet och ser fram emot slutliga resultatet. Det kommer att bli bra.