BH i soptunnan

Nu har jag gått igenom min låda med behåar. Ha, ha, jag fick kasta allihop. Vet inte riktigt vilken storlek jag har, men inte är det A eller B som förut. Än så länge så ska jag bara ha sportbehå på mig, men i sinom tid lär jag behöva göra en del shopping. Det ser jag fram emot.

Nya bilder efter bröstrekonstruktion

Nu har det gått fyra veckor sedan jag gjorde min slutliga bröstoperation då det sattes in permanenta droppformade sillikonproteser på 440 ml. Här visas tre bilder (kanske inte världens bästa, jag tog dem själv..).

Bilder på bröstrekonstruktion vid risk för ärftlig bröstcancer

Jag skrev i förra inlägget att jag skulle lägga ut bilder efter min bröstrekonstruktionen. Dessa bilder är efter första operationen. Jag har alltså gjort ytterligare en operation efter det. Jag hoppas att ingen blir avskräckt nu. Observera att dessa bilder inte avser färdiga resultatet!

Återhämtning efter operatonen

Nu har det gått en och en halv vecka sedan jag satte in permanenta sillikonproteser. Jag trodde definitivt att jag skulle vara i bättre form efter operationen än jag varit. Det har ju dock inte berott på själva brösten utan för att jag blev magsjuk tre dagar efter operationen. Jag var dålig i fyra dagar, sen kom sjukvårdsupplysningen på att det nog var en reaktion på penicillinet. Vilken tur att jag är lite nojig och ringer 1177 då och då! Det var ändå dags att ta bort dränen, så då kunde jag sluta med penicillinet. Dagen därefter var jag ok igen, sen har det varit återhämtning. Efter jag slutade med penicillinget har jag varit trött, darrig och svag, men i övrigt helt ok. Det har blivit bättre dag för dag.

Brösten gör inte ont och jag har bara tagit ett par Panodil första dygnet efter operationen. Däremot är det lite ömt på olika ställen och det kliar. Ibland blir jag orolig för att ena protesen har flyttat sig, men det är säkert inte så. Det ska bli intressant med återbesöket i slutet på denna vecka.

När man vaknar efter denna bröstoperation så har man normalt sätt en tygtejp runt brösten så att inte proteserna kan rotera, flytta sig upp eller in i armhålan. Eftersom jag hade ont av den tejpen efter första operationen så var det meningen att jag istället skulle ha ett s.k. bröstband som man fäster som en åtta runt brösten med kardborreband. Bröstbandet satt dock inte så bra, så jag har på inrådan av min läkare använt en sportbh dygnet runt. Eftersom jag inte har ont när jag rör mig så får jag passa mig extra noga för att lyfta och sånt. Det är svårt och det är inte förrän jag är i denna situation som jag insett hur mycket man faktiskt lyfter och sträcker sig högt upp ;o)    

När jag hade fått reda på att jag hade ”bröstcancergenen” BRCA2 och var i processen för att bestämma mig för om det skulle bli en förebyggande bröstoperation eller inte, så sökte jag efter bilder på opererade kvinnor. Det var svårt att finna och det ända som jag hittade var på en amerikansk hemsida. De bilderna var inte så lätta att tolka. Eftersom det finns olika operationstekniker så behöver man även veta vad som har gjorts, för att veta vad det är man ser. För mig var det viktigt att se bilder och i och med detta så har jag bestämt mig för att visa några bilder på hur mina rekonstruerade bröst ser ut. Detta är inte klart än, men det kommer inom kort.

Min andra bröstoperation

Idag har jag tagit en liten promenad till brevlådan. Väldigt skönt! Jag vill helst kura i soffan även om det säkert inte är det bästa för att må bra. Jag känner mig fortfarande inte helt ok i knoppen och undrar om det är narkosen som fortfarande spökar. Om man Googlar på narkos så står det på sjukvårdssidor att det ska gå ur på 12 timmar. Det tror jag i vart fall inte på. Kanske, kanske har även gårdagens magsjuka inverkan på att jag inte mår helt bra... :-)  

Så till operationen. Jag kom in på den dagkirurgiska avdelningen kl. 7 på morgonen och fick då veta att jag hade första operationstiden för dagen. Kanonbra! Dr Thorarinsson, som skulle utföra operationen, kom och pratade och ritade på mig. Strax efter kl. 8 låg jag på operationssalen och jag var betydligt lugnare denna gång än i juni. Efter ett par timmar så vaknade jag på uppvaket. Lite svårt att kvickna till, men mådde ganska bra och hade inte särskilt ont. När jag kommit ner till avdelningen igen så låg jag och slumrade till och från. Min läkare kom vid något tillfälle. Vi pratade lite om operationen och förväntningarna närmaste tiden och på längre sikt. Det hade verkligen en lugnande effekt på mig att han tog sig tid att prata med mig.

Trots att jag hade fått medicin mot illamående innan operationen så blev jag dålig efteråt. Inte jättemycket men det var först vid halv sex på kvällen som jag piggnade till och kunde behålla mat och vatten. En timma därefter blev jag hämtad. När jag åkte hem så hade jag en sportbh på mig och drän på båda sidorna.

Sårdränage

Så här är det för mig: Under varje bröst, i ytterkant, så sitter en slang kopplad till sårdränaget som syns på bilden. (Bild från Astra Tech) Man kan lägga dränagen i fickorna på en ut och in vänd morgonrock eller knyta fast en påse bältet, men jag föredrar att ha dem i en tygkasse (för matinköp) hängande på axeln. Jag hade morgonrock första dagen, men det gav en sjukdomskänsla att gå runt i den. Det är inte jättetrevligt med drän, men det gör inte ont och det går bra att samsas med dem i sängen. Man har dränagen i max 7 dagar. Efter första operationen så hade jag två drän på vardera sida, men blev av med dem innan jag åkte hem från sjukhuset.

Det var en liten sammanfattning av hur min andra operation gick till. Jag återkommer, men nu börjar jag bli trött... Om någon har en fundering, liten eller stor, så fråga gärna!

Baksmälla av narkosen

Tack för alla fina kommentarer som ni lämnar! Idag blir det några korta rader. Det var tre dagar sedan jag gjorde operationen. Om det bara hade varit för smärtan efter operationen så hade jag mått kanonbra nu. Har inte särskilt mycket ont alls och brösten ser jättefina ut! Förkylning, drän, baksmälla av narkosen och att jag fick magsjuka idag gör ändå att jag inte känner mig på topp. Jag återkommer en annan dag...

Inför bröstoperationen

Nu är det snart dags, bara ett par dagar kvar till andra operationen när de permanenta silikonproteserna ska sättas in. Jag är skitorolig för att bli sjuk och har känt att en förkylning legat på lut senaste veckan men inte brutit ut. Trött in i märgen, både fysiskt och psykiskt. Gud, vad det är jobbigt att vara småbarnsförälder och även om jag är glad för att det är dags för operationen, så tar det kraft. Det är stort att genomgå en operation. Man vet ju inte riktigt hur det ska gå och det kan bli komplikationer. 

Lite nervös är jag för själva operationen, men främst för att må illa av narkosen. Förra gången kräktes jag en del på kvällen. Kan ju ha berott på all smärtstillande som jag bad om, i och för sig... Hur som helst, mest orolig är jag för att operationen ska bli inställd. Jag vill ha det gjort och jag är glad att det är dags! Nästa gång jag skriver har jag förhoppningsvis ett par nya sillisar.

Permanenta bröstimplantat

Nu var det en månad sedan jag skrev i bloggen senast. Det måste sägas vara ett tydligt tecken på att livet har återgått till det normala. Brösten är inte längre huvudsaken i mitt liv. Annat har tagit vid och det är så skönt.

Efter första operationen trodde jag aldrig att jag skulle kunna se fram emot operation nummer två. Men nu är jag där. Jag har fått operationstid i början på november och känner ingen oro alls. Det är dags att byta de påfyllningsbara bröstimplantaten som jag har nu, till permanenta silikonimplantat. 

Missförstå mig inte - jag kommer säkert att nervös och orolig när det närmar sig. Jag är ju inte en helt lugn person. Men jag är redo att köra sista racet och ser fram emot slutliga resultatet. Det kommer att bli bra.

Vad gör smärtan med oss?

Nu har det gått så lång tid sedan operationen och påfyllningarna av koksalt att jag inte har ont längre. Eller, jag har åtminstone inte ont så det stör livet särskilt mycket. På morgonen tar det några timmar av stelhet och ont i bröstregionen innan det lägger sig för att gå över till en lättare ömhet. Jag upplever det hur som helst inte som några problem. Särskilt inte sedan jag fick kollat med min läkare vad det beror på.

Dr Andri Thorarinsson (specialistläkare plastikkirurgi Sahlgrenska) gav mig detta svar:
"Jag skulle tro att orsaken är helt enkelt att expandrarna trycker på bröstkorgen. Vi ser det ofta på våra smala patienter där vi har fyllt expandrarna mycket att de kan orsaka en mindre indentation (grop) i bröstväggen, dvs. att revbenen ger med sig lite grann. Det är ingenting farligt och ingen orsak att oroa sig för.
En annan orsak kan vara att när vi sätter in expandern får man bränna av en hel del muskler i flankerna för att kunna få muskelteckning över hela implantatet. Där bränner man direkt ovan på revbenen, och det gör väldigt ont när benhinnan blir skadad. Den akuta fasen av ärrbildningen slutar efter 3-4 månader och det är inget konstigt att kroppen säger ifrån under tiden."

Tiden efter operationen har jag upplevt att det spelar mycket stor roll ifall man har kunskap om vad det onda beror på, d.v.s. om man är orolig för att det är något farligt så påverkas man mer av smärtan. Att ha ont under en längre tid är i sig påfrestande. Jag märkte tidigare hur jag gick och rörde mig på ett speciellt sätt, i ett försök att undvika det onda. Jag blev rädd för rörelser, även såna som inte skapade smärta och det satt säkert i längre än vad som var berättigad. Fjärde och femte veckan efter operationen kom jag på mig själv med detta. Jag hade helt enkelt blivit van att röra mig försiktigt.    

Ungefär en vecka efter operationen så fick jag ett bryt en kväll med mycket stora smärtor och ångest med hjärtklappning. Jag kände mig ensam (fast jag inte var det), var rädd för smärtan och visste inte hur jag skulle hantera medicinerna. Tillslut så visste jag inte riktigt var jag skulle göra av mig själv. Det gjorde bara så jävla ont och trycket över bröstkorgen var outhärdligt. Min rädsla gjorde att jag spände mig och inte vågade röra mig, vilket gav ännu större smärtor. Symtomen byggde upp varandra. (Se tidigare inlägg här.)

Efter att jag lyckats sätta ord på mina känslor för min man och göra honom mer delaktig i medicineringen så hade jag hade lättare att hantera situationen. Så här i efterhand kan man fråga sig om den närmaste tiden efter operationen gått bättre ifall jag hade haft närmare kontakt med sjukvården, fått mer information om olika symtom, t.ex. "Så här kan det kännas och det beror på det här". Kunskap om hur man bäst medicinerar saknade jag definitivt.

Allt detta har fått mig att fundera på hur människor reagerar som har kroniska smärtor eller allvarliga sjukdomar med smärtsymtom. Jag har nog inget vettigt att säga om det, men min erfarenhet senaste månaderna säger mig att kännedomen om smärtan och rädslan för den, påverkar stort hur smärtpåverkad man blir. Det spelar även stor roll för upplevelsen vad man sysselsätter sig med. Om man riktar tankarna på annat än den egna kroppen så är min erfarenhet att det går lättare. En utflykt hemifrån fast man inte mår så bra kan göra gott, även om den spontana tanken är att stanna i soffan. Sen tar det energi från både kropp och skäl att ha ont och det påverkar humöret, så stöd och hjälp hemifrån är viktigt.

Förebyggande sjukpenning

Jag skrev för någon månad sedan om krångel med Försäkringskassan. Det har löst sig och sjukpenningen för hela perioden jag behövde vara hemma har godkänts.

De dagar som jag har åkt in till sjukhuset för påfyllningar av koksalt har jag beviljats förebyggande sjukpenning, dels eftersom jag har långt till sjukhuset och dels för att jag har haft smärtor efteråt. Beslutet har gällt upp till tre dagar per behandlingstillfälle eftersom jag haft en del komplikationer efter påfyllningarna.

Man kan få förebyggande sjukpenning för den tid som man är förhindrad att arbeta på grund av behandlingen eller rehabiliteringen som är ordinerad av läkare. Mer information finns på Försäkringskassans hemsida. För den som ska genomgå en preventiv bröstoperation med omedelbar rekonstruktion kan det vara bra att känna vad förebyggande sjukpenning är för något. Detta var inget som sjukvårdspersonalen hade hört talas om så det var lite omständigt att få rätt blankett, men en vänlig handläggare på Försäkringskassan löste det ändå.

Imorgon ska jag göra sista påfyllningen och då är det för att skapa överfyllnad. Det är jätteskönt att det nästan är färdigt, denna etapp i alla fall. Sen är det bara att vänta till vintern då dessa bröstimplantat ska bytas ut till permanenta silikonimplantat.

Förresten, en sak till tänkte jag på. Det är rätt många som läser denna bloggen nu. Jag är förvånad och nyfiken :-) Vilka är ni? Det hade varit kul att få fler kommentarer!