En del som har erfarenhet av bröstcancer inom familjen hatar sina bröst. Brösten är något som man vill ska försvinna, som står för det onda. Så har jag aldrig känt. Mina bröst har varit högst funktionella. Hyfsat välformade, finfina att amma med och en tillgång i sängkammaren. Inte alls något jag vill bli av med. Att självmant välja att skära bort en frisk och på många sätt älskad kroppsdel, är ett svårt beslut. Ett beslut som jag inte ville ta.
Jag hade läst allt jag kunde komma över på nätet om förebyggande bröstoperation. Tanken på att mista bröstvårtan var det värsta. På Sahlgrenska tas den bort. Jag ville inte riktigt acceptera detta.
När jag la huvudet på kudden så svämmade tankarna över av allt. För och emot. Statistik fram och tillbaka. Allt så förknippat med den egna dödligheten. En dag så var det ändå klart, jag var redo att göra operationen. Våndan släppte.
Jag känner många kvinnor som genom sin bloggning i detta ämnet har klarat av sin situation bättre. Samtidigt som de hjälper sig själva har de även hjälpt andra att ta del av svåra beslut och funderingar. Alla de jag känner bor i USA eller England och du är den första jag känner till som bor i Sverige. Lycka till med din blogg och din operation.
SvaraRadera