För två veckor sedan blev jag sjuk. Det var vad jag trodde, men det visade sig vara en reaktion på en längre tids stressig arbetssituation i samband med att kallelsen till operationen kom. Allt körde ihop sig. Jag blev helt matt och orkade inte röra mig så jag blev sjukskriven fram till operationen. Nu känns det bra. Det har varit viktigt att få en tid med lugn för att kunna bearbeta situationen.
Nu ser jag fram emot operationen med en positiv spänning. Kanske på ett något bisart sätt. Som när jag var sju år och mina föräldrar berättade att de skulle skiljas, och jag tyckte det vara spännande att flytta från hus till lägenhet. Jag visste att skilsmässa var något dåligt men tyckte ändå att det var pirrigt. Så är det nu också. Jag kommer att mista mina bröst med all känsel, men hoppas på att kunna få en snygg urringning och snygg form i framtiden utan att behöva använda en obekväm BH. Rätt sjukt, men det är väl mänsklighetens sätt att hantera tuffa händelser.
Nästa vecka kommer jag att göra min (förhoppningsvis) största operation i livet. Den största rädslan är att den blir inställd. Det har tagit mycket energi att ställa in sig på att det är dags.
Lycka till med din förestående operation!
SvaraRadera